Japp nu är det snart dags att ladda upp batterierna lite med en (enligt mig) välförtjänt kryssning.

Den 30 sept åker jag och Dennis ner till Stockholm där vi sedan kliver på Cinderella för en dygnskryssning.

Vad skönt det kommer bli, har bokat spa, och kanske ska ta och kolla in vad de har för behandlingar också.

Vi har ju inte gjort något särskilt alls denna sommar, jag har mest bara jobbat, vilket jag är jättetacksam för, men nu när det är rätt dött så kommer hösttröttheten och jag håller på att bli tokig av att gå här hemma och släpa benen efter mig (ge mig jobb någon??)

Imorgon ska jag upp till Liden och få en akupunkturbehandling. Huvudet spökar nåt så in i norden.

Idag när vi var i Birsta kändes det som något sprack i huvudet på mig och det gjorde så fruktansvärt ont, i kanten på höger öga så blev det alldeles grått. Och inte vågar jag ta den svindyra migränmedicinen heller för den blev jag toksjuk av :(

Hoppas verkligen jag blir bättre av akupunkturen, jag håller på att bli knäpp med all denna smärta.

I födelsedagspresent av mamma och pappa fick jag bland annat en bok, senaste boken av Jonas Moström (Storsjöodjuret) och på en och en halv dag har jag läst ut den, så fantastiskt bra tyckte jag att den var! Nu måste jag bara sitta och vänta på att han ska skriva en ny bok, haha.

Jag har ju också gått och skaffat mig ask (den där frågesidan ni vet)

Och det vore ju roligt med lite frågor ^^

ask.fm/matildaida

Så ta och fråga på vet ja

Ikväll får katterna väldigt mycket kärlek. Tidigare idag hämtade vi hem Dixies aska från veterinären.

Det var väldigt jobbigt när folk fick komma in med/hämta sina hundar så får höra här är lilla Dixie och så får vi en liten kartong i en blå påse. I en tusendels sekund kändes det som om att det inte hänt att hon skulle komma skuttande ut som vanligt, sedan ger mamma mig påsen och jag dör på insidan. 

 Jag verkligen försökte att inte gråta men vad spelade det för roll, jag stod där utanför och trodde verkligen att jag lyckades att inte gråta ögonen ur mig, så stryker jag handen över kinden och den är alldeles blöt, jag grät tårar som inte kändes, kanske för att det gjorde så ont på insidan.

Gick och satte mig i bilen medan mor och far pratade med veterinären om den andra hunden Izzie, Dixie fick ligga på samma plats som hon gjort när vi for ner med henne, det kändes bara rätt.

Jag kunde inte titta på lådan hon låg i, utan satt och blåstirrade ut genom fönstret. Hela tiden kunde jag känna hennes närvaro, men när jag sträckte ut handen för att klappa henne så kände jag bara hård kartong.. Saknaden är så stark att den är en fysiskt smärta, det gör så ont i kropp och själ.

Det jag kan glädja mig åt är att hon inte lider mer, det är det enda som spelar någon roll. Att det sedan känns som att jag håller på att gå sönder gör mig ingenting, det enda som betyder något är att mina djur inte lider.

Huga Mysan är sur och har fullt med tårar i pälsen stackarn, men hur skulle jag klara mig utan de små djuren? 

De finns alltid där, jag har aldrig kunnat tala om verkligen allt för någon och djuren kan inte skvallra. Även om de inte förstår vad man säger så känner de att man mår dåligt och de kommer liksom för att kolla en och se så allt allt är ok.

Det är verkligen terapi för själen att ha en hund eller katt i knät och man får bara krama och klappa dem. När man är sjuk så kommer de och värmer en, är man ledsen så lägger de sig i knät och tittar på en, det känns som att de ser på en och säger att allt är okej.

Haha knäppa mig som pratar med djuren, jag pratar nog med dem mer än med människor (kanske för att jag får vettigare svar). Jag kommer bli en galen kattant! 

Djur är så ärliga, de ljuger inte om vad de tycker om en människa, de känner vad folk har för mentalitet, och ofta när det kommer folk så kollar jag på katterna hur de reagerar, och är de reserverade mot människor så blir jag det med.

Musse tycker verkligen inte om vissa killar, jag vet inte vad som har hänt honom, om det blev när han var liten och vi hade ett pucko här som inte var så snäll mot honom (inte accepterat). 

Eller om det sträcker sig ända tillbaka till den alkoliserade mannen som hade honom och Mysan.

Huga, jag vet inte hur länge det kommer göra så ont som det gör, jag är bara glad att jag slipper vara ensam, Dennis och min familj har varit ett otroligt stöd när jag brytit ihop,och min otroliga vän Andreas som varit en supervän när jag inte vetat var jag skulle vända mig med mina tankar. Ett otroligt stort tack till er alla som står ut med mig och förstår hur det känns, jag älskar er!   

Sitter och ser på tv, orkar inte titta på alla komedier som går utan tittar troget på tv4 fakta där alla program om mord och polisutredningar är vid den här tiden, jag vill verkligen bli polis, synd att jag inte kom mig för att fixa allt som behövdes för att söka i år, men som sagt nu när jag tränar och försöker må bättre så det kanske är smartare att söka senare, när jag har mer kött på benen och bättre fysik.

Ska ta och sova, ska kliva upp imorgon och förhoppningsvis orka ta mig ner till älven och fota lite, försöka skingra tankarna. Det är inte bra att gå hemma och inte ha något att göra, jag vill inte vara ensam med mina tankar. Jag vill känna att jag bidrar med något och göra någon nytta. 

Godnatt alla där ute, ta hand om er och varandra   

Nu är jag äntligen hemma igen från lite restaurangjobb.

Känner att jag är lite hyper just nu och att jag snart kommer att krascha och tvärsomna.

Har lite mat jag ska äta (har inte hunnit med middag), vet ej om jag kan kalla det middag eller om jag ska kalla det frukost med tanke på vad klockan är haha!

Mycket folk har det varit idag, träffat en hel del trevliga människor. Däribland en snubbe från Göteborg som tyckte jag hade väl kunnat va hans dotter (för att jag hade tydligen rätt musiksmak  , det hade tydligen inte hans son). Pratade en hel del om olika band och om dagens kommersialisering av musiken och metallica's tidlöshet, riktigt kul människa!

När jag och Maria skulle städa, upptäcker vi att några av gästerna som snusat baksnus, har spottat det överallt i huset. Det låg ihopklämda äckliga slemklumpar till snus bakom stolar, under bord, i små skrymslen och överallt man kan tänka sig. Hur gör dessa människor hemma? Spottar de ut skiten hur som helst där med? 

Tycker sånt här är så fruktansvärt respektlöst, man kommer till ett ställe och då ska man väl behandla stället och människorna där på samma sätt som man skulle göra om det gällde ens eget hus. Menmen vi alla kan ju inte vara lika...

Och med det säger jag godnatt.. Eh godmorgon? Äh ha en god en!!

Puss!

Japp så ser det ut!

Tyckte att min utväxt såg ut lite skarp ut, så jag tänkte att jag tar det sista ur toningen som jag köpte hos en frisör, sist gjorde den ju inte mycket med håret, men jag tänkte att den skulle jämna ut mellan utväxten och mitt hår (min utväxt är ungefär en nia och längderna är blekta mer än så). Så jag kletade in den i håret och satt med den tiden ut och sköljde ur.

Torkade håret och jag är alldeles grå i hela huvudet, botten är lite guldig och längderna är alldeles dassiga. Kul! 

En ren naturton ska varken inehålla guldiga eller silvriga toner, och med tanke på att förra gången hände det ingenting så trodde jag inte att jag skulle se ut som 70+ i håret.

Nåja, när lönen kommer så ska jag skämma bort mig och mitt hår!

Vaknade imorse, fortfarande med huvudvärk! Den där migränmedicinen tänker jag då inte ta mer.

For och tränade, foten mår bättre, alltid något! 

Tänkte äta ett "nyttigare" snack nu till körslaget, hittade en nötpåse. Efter en stunds frossande inser jag att det enda jag ätit ur påsen är de chokladöverdragna nötterna (till mitt försvar så låg de faktiskt i den nyttiga påsen!). Nåja en frossardag får jag väl ha! Det är ju bara lördag en dag i veckan!

Har tänt lite ljus och har det mysigt i soffan, är dödstrött så ska nog sova snart. Blir en vilodag imorgon (bara promenader/cykling, och ett hundratal squats) Känns så bra!

Till er där ute, ha en underbar lördagkväll!

Min fredag började riktigt bra, vaknade av ett samtal från sjukgymnasten om att jag ska få komma och testa på lite akupunktur. Äntligen gick saker i rätt riktning tyckte jag.

For och tränade med min något svullna fot som jag så duktigt gjorde mig förtjänt av när jag var påväg ner från spat på restaurangen (inget lyse, så såklart måste jag vricka foten på världens största gruskorn). Skaffade äntligen ett årskort på hälsohuset, som jag fått bidrag till (födelsedagspresent av lilla mor och far <3) så nu ska jag börja träna på allvar! 

Gick väl sådär med foten, tog det lugnt men som vanligt kommer den där blödningen fram då jag ansträngt den för mycket när jag gjort illa den, nåja det går över!

Kände av huvudvärken redan när jag for iväg så efter träning och underbar bastu så for jag till Birsta för att ta ut de nya medicinerna jag fått av min läkare.

Skulle bett om antidepressiva med, för priset för de där migränmedicinerna fick mig att vilja gråta.

Nästan 700 kr för sex stycken engångssprayer, och fyra små tabletter. Ville verkligen bara lämna recepten där och be om billigare skit, men jag behöver ju dem och är villig att göra allt för att få lite lindring.

Sagt och gjort, väl hemma är värken i full gång (runt fem~ish) och jag tar den där sprayen som smakar döden när den lämnar näsan och invaderar munnen, fy....

Nu fem timmar senare har jag värre migrän än förut, "vallningar", yrslig, darrig och min mage har givit upp totalt! YAY vilken supermedicin! Dricker en massa vatten, för den där smaken håller sig kvar i munnen och äter upp all den piggelin som inte blev äten i somras för att just nu känns det som att min kropp kommer att brinna upp, mina fötter är iskalla och kommer säkert att ramla av snart, men resten av mig är varmare än bastun jag satt i idag!

Det värsta är att om man tagit den där medicinen så får man absolut inte äta någon annan medicin mot huvudvärk (och en hel del andra saker) på minst 24 timmar, så min enda lösning är piggelin och att försöka sova, vilket inte går då varje gång det kommer en impuls av ondska i mitt huvud så rycker jag till och måste krypa ihop i fosterställning.

Ska kanske ge sprayen en till chans, det kanske är nåt kroppen måste vänja sig vid, ska  ringa och rådfråga någon sköterska eller nåt. Annars får jag sätta min tro till akupunkturen!

Nu ger jag upp, tar en till piggelin och hoppas att imorgon blir en bättre dag!

Just det, vi såg Star Trek så jag måste ju bara avsluta med:

"Live long and prosper!!!!"

Igår blev det en tur till hälsohuset, de har ju gratis träning så jag passar på nu när plånboken är tunn, ska passa på att köpa ett kort, men snålar mig så länge jag kan.

Tyckte att jag tog ut mig, men det var inte så mycket träningsvärk som kändes imorse, gick ut och gick snabbt 3,4 km, tog in 2 skottkärror fulla med ved och sedan hjälpte jag till med att lasta av och spikdra ett lastbils-lass med plank.

Kände mig fortfarande lite rastlös så jag tog och antog en 30-dagars utmaning som går ut på att gör en massa squats (för er som inte vet är det ungefär som att sätta sig på en stol som inte finns och sedan upp igen upprepade gånger) Skulle börja med 60 stycken och gjorde dem, kände att jag ville att det skulle bränna bara liiite till så det blev visst 40 till ^^. Och 100 situps på det bara för att reklamen på tvn var så tråkig.

Kan nästan inte sitta still, vill bara upp och röra på mig, vill se resultat och jag är ju så otålig. 

Har helt slopat dricka och satsar bara på vatten, ibland unnar jag mig lite smaksatt, och nu har jag lärt mig att dricka kolsyrat vatten så nu önskar jag mig en kolsyremaskin (hint hint).

Nu ska jag ta och göra mig en kopp grönt te, ska upp och fara till läkaren imorgon och förhoppningsvis få lite hjälp med huvudvärken, vore det inte för den så vore mitt liv ganska fucking awesome nu.

Magen är ju som den är, men det är värst nu vid frukost om jag äter fast föda och sedan om jag får i mig nåt sött eftersom jag slutat med det. Men annars är den rätt lugn för tillfället (peppar peppar).

Nej ska försöka sitta i soffan och se klart på Maria Wern nu, kanske får jag sova lite bättre nu när jag tränat lite. Det återstår att se!

Ha det!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag vet bara att jag måste få ventilera lite. Har haft en fruktansvärd dag, kom iväg i tid och kom i tid till jobbet (det var inga problem då jag knappt fått sova något).

Hade lunch vid ett och timmarna innan var en mardröm. Blev bara tröttare och tröttare, var ju tvungen att hålla skenet uppe och försöka intala mig att jag var pigg men på lunchen åt jag bara snabbt och sedan ställde jag klockan och lade mig i soffan, tvärsomnade! Vaknade 13 minuter senare och klev upp och började jobba, det kändes lite bättre, men huvudvärken och den tunga känslan i kroppen var kvar. 

   I slutet av dagen fick jag köpa med mig en glass som jag fick sitta och ge mig själv frostskador i mun och hjärna med för att hålla mig vaken hem.

Hemma blev det bara värre och värre, fick i mig lite mat och drack lite vatten sen började det snurra för ögonen, prismor och blixtar hit och dit... Suck...

En sekund försvann allt bara och jag tänkte att kanske för första gången går huvudvärken över av sig själv, men nej!  Det är som att någon helt plötsligt trycker på en knapp som gör att mitt huvud får en kraftig och mycket smärtsam våg av ondska in i huvudet och sedan är det bara att springa in på toa och kräkas. 

Sitter nu och har dimmat ner lamporna och funderar på att ta på mig solglasögon för att skärmen lyser för starkt. 

Så himla less på att ha ont, så trött på att ha en smärta som inte syns, som ingen tror på. Kan inte minnas när det sist gick en hel vecka utan att jag hade ont i huvudet. Huvud och mage, de två saker jag önskar att jag kunde leva utan!

Hoppas att den kvinnliga läkaren som jag ska träffa tar mig på allvar och inte som de andra jag träffat som har tyckt "Här ät mer piller, it's good for you!"

Har ju gjort skallröntgen en gång och den visade inget, men det finns ändå ingen bra förklaring på  varför jag har så ont, vill bara få ett slut på det, vill vara normal, jag vill må normalt!

Nej nu ska jag försöka sova, det kan ju bli roligt!