Har gråtit nästan konstant sedan igår då jag fick reda på att lilla Dixie var så sjuk att det inte fanns mer att göra. Det blev mycket gos och bus igår men man kände att hon ville men inte hade orken.

Idag åkte vi in med henne till veterinären, de hade velat ta henne redan igår men mamma och pappa tog hem henne så jag kunde få säga hejdå ordentligt, hur man nu säger adjö för alltid ordentligt... Det var tur att de inte ringde och bad mig komma till veterinären för jag hade nog kört ihjäl mig, hade inte klarat det alls.

Jag tvekade länge om jag skulle följa med eller inte, men visste att jag skulle ångra mig för alltid om jag lämnade henne och bara tänkte på mig själv, det var rätt att de som älskade henne skulle vara där.

Min lilla älskling med flygande öron, nu är du med alla de andra som lämnat oss, och tids nog ses vi igen, nu får du mumsa på alla köttbullar och allt gräs du bara orkar.

Jag har gråtit så jag har skavsår runt ögonen, så fort jag tvättar ansiktet så svider det ordentligt. tur att jag var ledig idag för jag skulle inte orkat vavra glad och trevlig när det bästa i världen har lämnat mig. Frågan är bara hur jag ska orka med det imorgon, är alldeles svullen i hela ansiktet, det ser ut sott dåligt botoxjobb, och är det någon kund som påpekar det får jag väl skylla på allergier, för jag orkar verkligen inte berätta, för det gör för ont.

Kan det ha varit det här som jag har känt? Har ju varit så orolig på sistone och har haft en ond känsla i bröstet att något inte är som det ska vara.

Jag ville verkligen inte att det skulle vara din tur nu, men vem bestämmer det egentligen? 

Jag hoppas bara du inte led för mycket och att Tasha, Fannie och Faija var där och tog emot dig när du kom, sedan hoppas jag att du kommer överens med alla katter som är där med, och om Alfons också är där så hälsa honom att jag saknar honom och önskar att jag fått säga hejdå till honom med, jag har inte vågat sörja honom för någonstans hoppas jag verkligen att han lever och kommer tillbaka.

I nästan 8 ½ år var du en del av vår familj, och vi har gått igenom så mycket tillsammans. 

Tack för alla skratt när jag skulle torka dig efter du badat när du blir tokig på handduker, tack för alla underbara promenader, tack för all glädje och tröst du givit mig! Jag älskar dig för alltid <3

Hela min värld vänds upp och ner, älskade lilla vän <3 I 8 år har du funnits vid min sida och jag har inte kunnat sluta gråta  sen jag fick veta att det inte fanns mer att göra för dig. 

Trodde att du bara gått upp lite i vikt, som vi hade hoppats att du skulle göra, men nu vet jag att du är riktigt sjuk och att din kropp inte kommer att orka mycket mer.

Jag vill så gärna hålla ut, hänga kvar och inte släppa taget, det är ju inte meningen att det redan ska vara slut, vi hade ju så många år kvar, men jag måste tänka på dig älskade Dixie, du ska inte behöva lida mer, jag får inte vara självisk nu, du får det bättre snart. Du kommer få träffa Tasha, Fannie, Faija, och kanske till och med Alfons väntar där på dig.

Min lilla hund med utåtstående öron, som trodde hon var större än den största dobbermann och som älskade att få köttbullar varje gång det grillades, hur ska världen någonsin bli densamma utan dig?

En del av mig försvinner snart och kommer aldrig kunna ersättas, jag kallsvettas och förbannar den kraft som gjort så att min älskade hund inte får bli äldre än 8 ½ år.

Jag vill bara vakna upp och inse att detta är en hemsk mardröm, men jag vet att så inte är fallet, din lever är så stor att det ser ut som du har svalt en ballong, levervärdet som frisk ska vara runt 250, ditt var över 2000 och kunde inte mätas, mamma berättade att veterinären sa att det inte fanns nåt att göra, och jag var på jobbet och visste ingenting.

31 juli är den värsta dagen i mitt 20-åriga liv, jag ska ta adjö av min bästa lilla vän, och jag vet inte om jag klarar det. Jag vill inte att du ska vara ensam din sista stund, men jag vet inte om jag klarar att se hur livet rinner ur dig, jag vill minnas dig som den pigga glada hund du var när du mådde som bäst, när du fick leka med bollen som man fyllde med godis eller när du bet tag i en fotboll som var större än dig och sprang iväg med den.

Åh älskade Dixie vad jag kommer att sakna dig hjärtat <3

Just den låten med Metallica vill jag dansa som "bröllopsvals" på mitt bröllop. Haha ganska tunga grejer att inleda ett inlägg med, men det var det första som dök upp i mitt huvud.

Nu är det ju så att jag under åren har tappat tron på bröllop. Har skrivit om det förut men ibland vill jag bara ta upp det igen och utveckla mina argument.

Man ser ju att i dagens samhälle så gifter sig folk hit och dit och sedan skiljer de sig ett halvår senare då de "hlet plötsligt" inser att de inte passat ihop från första början (trots en flerårig relation). Människor har en tendens att förändras när de inleder något djupare.

Jag har tappat tron på bröllop eftersom jag tappat tron på människor i största allmänhet. Man ljuger och bedrar utan att tänka efter en extra gång, eller ens ångra sig. Jag vill inte ha det så, och jag litar inte tillräckligt på någon för att riskera att bli sårad på det viset.

Har i många år tyckt att om man älskar varandra, gift er! Då ifall ni bråkar om triviala saker (som dagens människor gör slut över, dvs bagateller) så MÅSTE ni tänka efter en extra gång! För man skiljer sig inte från en människa bara sådär, det är så mycket mer då än om man bara är "tillsammans".

Nu vet jag inte om jag är lika säker. Det kanske bara är bättre om man gör slut utan att tänka så mycket längre, människorna idag verkar ju ändå inte kunna tänka längre än så. 

Jag tror man gifter sig av fel anledning. 

Jag har många gånger tänkt på min "eventuella" bröllopsdag, jag vet precis vad jag vill ha och hur det ska vara, men varje gång hejdar jag mig och kommer på att jag inte skulle vara den enda som gifter sig den dagen, jag skulle ha en make med som har lika mkt som jag att säga till om. Jag tror det är det många unga är ute efter idag, de ser bara bröllopsdagen med festligheter och glädje, men ingen tänker på dagen efter, ingen tänker på att relationen ska hålla och att det nu är ännu viktigare att kunna lita på varandra..

Jag vet inte varför jag ramlade in på denna tråd (bitter som jag är) men jag behövde bara ventilera lite, och just nu har jag ingen som lyssnar och jag ska sova... Blir jobb imorgon och jag måste ju vara pigg och fräsch! 

Nu menar jag ju inte att alla giftemål/relationer är en lögn   , utan de finns de människor som bara passar ihop, som ser så självklara ut tillsammans att man undrar om det var meningen hela tiden att de skulle möta varandra. Puss på alla de människor som älskar varandra, och en stor hög med tistlar till alla relationsförstörare och oseriösa människor med baktankar!

Igår (läs lördag) blev jag och Dennis bjudna på en tur på Ådalen-båten från Härnösand till Höga Kusten-bron av mamma och pappa, som ett litet födelsedagsfirande av pappa som fyllde 64. Mycket mysig tur lite kallt och blåsigt på däck men nere i restaurangen var det varmt och behagligt (jag fick tack och lov sitta bredvid ett element), maten var god, rostbiffen var väl lite blaha men fisken var jättegod (sa hon som inte äter fisk om den inte ligger på en kudde av ris).

Idag (söndag) ska släkten komma och gratta pappa och det blir middag och trevligheter, rätt synd att man inte kan sitta ute på grund av all blåst men så är det ju ibland. Jag tog och bakade lite muffins igår som jags ka bjuda på. Lyxade till dem lite med ett guldpulver jag köpt på panduro (på hyllan för ätbara saker, så var inte oroliga haha) duttade på lite på muffinsen och det blev faktiskt riktigt snyggt!

I flera veckor nu har min mage mått toppen, istället har jag haft världens huvudvärk (och fortfarande har) men nu har tydligen magen bestämt sig för att göra revolt igen och det spelar ingen roll vad jag äter så får jag så ont att jag bara vill gråta. Jag tror att det beror på att jag är lite orolig, har en sån gnagande känsla att någonting är eller  kommer att gå så väldigt fel och jag vet faktiskt inte hur jag ska bli av med den känslan.

  Jag hoppas bara att det inte är som jag tror, jag hoppas att min oro är onödig och att det faktiskt finns saker som kan gå bra och inte behöver sluta i kaos. Men just nu är det min huvudvärk (och magont) och det finns inget sätt att bli av med den. Så jag får väl ta och tänka mer positivt och försöka hålla huvudet högt, även när allt känns tungt som bly.

Jag känner verkligen inget behov av att gå uti den förfärliga blåsten nu och jag ska istället ligga i soffan och läsa en bok (Jonas Moströms bok "Hjärtats mörker"), Moström skriver om Sundsvall och eftersom jag bor här så känner jag igen de flesta ställena och det är riktigt kul att läsa en kriminalroman som utspelar sig på hemmaplan.

Nu kommer lite onödigt vetande:

*I Nordkorea är weed inte bara lagligt, det är rekommenderat som ett hälsosamt alternativ till tobak*

*That 70's show utspelar sig emellan 1976-1979, men ändå firar de jul fem gånger*

*Om du röker nära din Apple-dator så slutar garantin att gälla*

*The Secret Service grundades samma dag som Lincoln mördades*

*Den första ebay-auktionen var om en trasig laserpekare*

*Deipnofobi är fobin för middagskonversationer*

*Skådespelaren Steve McQueen var ett av Charles Mansons tilltänkta offer, varför? Jo för att McQueen's företag refuserade ett manuskript som Manson skickade till skådespelaren*

*

Jag är väldigt dålig på att uppdatera här har jag återigen märkt. Jag ska försöka bli bättre, jag vill ju verkligen skriva ut vad jag tycker och tänker det är som en slags terapi att dela med sig av små glimtar ur min vardag, även om det kanske inte är så många som läser det. Men samtidigt tvekar jag att skriva då jag vet att det finns vissa människor som helt enkelt bara är som de är och så var det inte mer med det....

Just nu känner jag mig hängig och trög, dödsont i ryggen och magen har krånglat som aldrig förr, och inte blir det bättre av att jag just nu håller på att storbaka (och självklart måste smaka på allt).

Det blir tre plåtar kanelbullar, en plåt cupcakes med tutti-frutti topping och så en form av de där jävla havrekakorna. Gott gott gott!!!

Har lite ledigt nu från Coop, jobbade ju 2 veckor i sträck så nu är väl 5 dagars vila helt på sin plats! 

Imorgon far jag, mina föräldrar och Dennis upp till Övik och hälsar på Dennis mor och Curt, vi har fått två cyklar som vi ska hämta då vi varken haft dragkrok eller cykelställ när vi sist var uppe. Nu har mamma och pappa varit så snälla och köpt ett sprillans nytt cykelställ med plats för flera cyklar och så ville de ta en liten tripp de med :)

På lördag fyller pappsen år, och det ska vi fira med att åka Ådalen-båten från Härnösand till Höga Kusten, mycket mysig båt och god mat, har det iaf varit de gånger jag åkt förut!

Känner mig så grymt osocial just nu, har så ont i magen att jag bara vill ligga i ett mörkt rum och dö en smula. Så mina nära vänner, er ber jag om ursäkt till för att jag inte hör av mig så mycket som jag borde, jag är verkligen inte på topp just nu, vet inte riktigt vad det är med mig. Nåja lite onödiga faktan kanske gör allt lite bättre!!

*All boskap och alla hjortdjur sover med sina huvuden pekande mot norr*

*Det finns en dinosaurie som är döpt efter Harry Potter-serien (Dracorex hogwartsia)*

*The Royal Airforce(RAF) sänkte ett fartyg som var fullt med överlevare från förintelsen, över 5000 personer dog, detta var tre dagar efter Hitlers självmord och en dag innan tyskarna gav upp*

*Grekisk-romersk brottning är egentligen en fransk sport. En fransk soldat uppfann sporten och kallade tekniken grekisk-romersk för att få folk att tro att det var en anrik sport, och det har fungerat eller hur?*

*Över 10.000 fraktcontainrar försvinner varje år. 10% av dem innehåller farliga kemikalier*

* Gin och tonic blir självlysande under en UV-lampa*

Vad har nu hänt sedan sist jag skrev? Ja rätt mycket.

Jag är nu vikarie på Coop Nära Haga, skitkul jobb där jag hela tiden missar mina raster för jag är helt inne i jobbet haha! Har schema där till augusti och sedan får vi se vad som händer :)

Har även fått svaret från läkarna, och de hittade ingen förklaring på min magåkomma, så de gav också förklaringen IBS.... Suck, på gott och ont hade jag hellre velat att de hittat något.

Sen så hade jag laddat för att gå på gatufesten i år. Dennis och hand band (Nocturnal Furor) vann en spelning på fredagen, men var tvugna att byta till torsdagen så bestämde mig för att gå då. Jag såg dem spela, hade köpt biljett och även om jag skulle köra förväntade jag mig en helkväll ute för en gångs skull. Visade sig att jag inte behövt köpa biljett för att se dem eftersom de inte börjat rensa ut folket från anläggningen förrän efter.. Och vips så försvann Dennis plånbok och han blev mycket arg. Vi letade och letade, men den fanns inte där. Han ville inte förstöra min kväll (?!) så han betämde att vi skulle åka hem för han var för arg för att vara kvar.

Väl hemma i tråkigheten så ringer en ur bandet och berättar att de hittat plånboken, en i bandet hade trott det var hans och stoppat på sig den... Allt var bra igen men det var tydligen för jobbigt att åka tillbaka till stan igen.. Och så mina vänner ser min gatufestupplevelse ut, och min lediga "dagen efter-dag" känns onödig och gör mig bara mer besviken. Nästan 400 spänn rakt ner i soptunnan... Well well jag fick ju iaf en langos och ett fint blankt plastarmband!

Gjorde den där sambokollen på facebook, och hur många gånger jag än försökte så blev det samma person, och absolut inte min "rätta" sambo som jag bor med. Haha ironin, nåja huvudvärken börjar tillta och jag ska gå ut och gå en sväng. 

Ha det gott!