Japp! Idag är en sån dag, en sån dag då jag bara vill gömma mig under ett täcke, dricka en massa sockerbombad läsk och äta precis vad jag vill... Varför gör jag inte det? Jo för att jag inte kan, för att då kommer jag att ligga under det där täcket och önska att jag aldrig ens tänkt tanken på mat..Och varför är det en Sån dag? 

Jo för i måndags var jag på sjukhuset och tog bort ett födelsemärke på hakan, det gick rätt bra under själva proceduren, lite lagomt bedövad. När jag går därifrån känner jag att hela högra sidan domnar av och börjar hänga ( skitsnyggt) känner mig även lite vinglig men tänker inte mer på det. Äter lite innan vi for hem och på vägen hem blir jag så sjukt illamående och ännu yrare.

jobbade senare på kvällen, vilket gick relativt bra var bara ett litet gäng och de skulle vidare upp på spa ( roliga var ju att mitt ansikte fortfarande var bortdomnat, var bara att inte le eller prata så mycket) Fortfarande är jag skityr och har haft ständig huvudvärk sen i måndags. Nu är jag ledig i två dagar och ska försöka vila så mycket jag kan innan nästa vecka.

I onsdags var jag på sjukhuset igen för att ultraljuda gallan. Var inget fel på den, inte heller de andra organen han tog och kollade på (bara för att), bra på ett sätt, men jag vill ju så gärna ha ett svar. Nåja, har fått en ny tid för någonting (stod inte vad de skulle göra, haha sjukhuset har börjat med överraskningar) spännande!!

Lille Alfons växer och blir större, sitter nere hos mamma så fort jag har en ledig stund och bara myser med lillskiten.   

På bilden har han bara varit hos oss i någon dag. Underbar liten varelse :)

Nu ska jag ta fram skissblocket för jag har börjat rita lite igen eller kanske så tar jag och somnar i soffan ^^

Har nog inte riktigt vilat upp mig från förra veckans jobb, jag är så sjukt trött, har haft ont i huvudet varenda dag.

Bläsch, vill bara sova nu!!!

Satt nyss och tänkte på att jag fyller år imorgon, ska även jobba på kvällen men vad gör det?

Helt sonika så tänker jag på facebook, det är alltid kul att sitta runt midnatt och se när klockan slår tolv och vänta på att de första grattishälsningarna kommer, börjar tro att ens födelsedag eller något annat för den delen inte räknas såvida det inte skrivs på facebook. Kommer sitta imorgon natt och tänka "let it begin" med mörk och mystisk röst och ett ont flin i ansiktet haha, nä men det är kul, även om många inte skulle gratta om de inte sett det på facebook ^^ är precis likadan själv även om jag kommer ihåg de flesta av mina vänners födelsedagar, men det verkar helt enkelt inte vara officiellt förrän man gjort det på facebook.

Katten som jag tog hem äter, springer omkring och sover, men den har inte bajsat än och det gör oss här hemma rätt oroliga. Den har bott hos oss sedan förra torsdagen, men den är inte slö och den verkar inte vara uppsvälld eller ha ont. Var till vetrinären idag och de gav honom vätska och vi fick med lite paraffinolja som vi ska späda ut maten med. Hoppas, hoppas att allt är som det ska vara och att  magen kommer igång snart! <3

Dennis började snörvla och hosta för några dagar sedan och nu börjar jag känna av det också. Jag har inte tid att bli sjuk nu, nästa vecka verkar det bli rätt mycket jobb. Men aja är bara ett pass kvar nu denna vecka (kanske) och sedan ska jag kurera mig och bara vila!

Nej nu har det nog blivit varmvatten oah jag ska duscha av mig all älgköttsstank och sedan hoppa i säng! Ha det bäst :)

I torsdags när jag jobbade kom några gäster in och gastade, det låg en liten kattunge utanför som inte rörde sig (inte så konstigt när det stod en massa folk omkring och gapade). Jag gick iaf ut och mycket riktigt där låg en liten söt kattunge. Kattmamman hade lämnat ungen och satt längre bort med sina två andra kattungar (som var mycket piggare och större, lillan hade nog inte fått så mycket mat och var rätt svag). Jag lyfte upp kattungen och gick bort med den till mamman, ungen pep lite men mamman gick därifrån och verkade inte bry sig så mycket ( kattmamman är en av de tamare "vildkatterna" borta på jobbet så hon springer inte när man kommer utan hon kommer fram till en och gosar (så hon blev inte skrämd).

Men iaf hon verkade inte visa så mycket intresse och jag som har ett hjärta som blöder för djur som har det svårt, ringde hem till mamma och sa att jag hade en kattunge i min famn, och jag trodde inte den skulle klara sig om jag satte ned den igen.

Sagt och gjort, katten hamnade i en kartong och jag tog med den hem till mor. Hon har matat den och tagit hand om den medan jag har varit på jobbet, och idag försökte jag lära mig hur jag skulle göra för att mata den. Katten är fortfarande så liten att den diar och det kan inte varit länge sedan den öppnade ögonen, den kanske är en månad gammal. Vi matar den med nappflaska och idag när jag gick ner var den mycket piggare, den gick mycket bättre, pep mycket högre och den bets och snuttade. 

Jag sitter och funderar på vad den ska få heta, eftersom den är så otroligt liten  (mycket mindre än syskonen) så kommer det säkert att bli något sött och gulligt ^^.  Vad jag hoppas på nu är att allt går bra, att den växer normalt och får mer kraft, men skulle det inte gå bra har vi gjort allt vi kunnat och den skulle slippa dö utan att någon skulle sakna den eller utan att ha fått en chans. För det är det som jag tycker är viktigt, att den får en chans. Jag skulle inte stå ut med att veta att jag skulle kunna göra något men inte gjort det. Jag har alltid tyckt det var viktigt att ta hand om de svaga, och då jag känner mer empati för djur än för människor så är det även dem jag vill rädda, och just katter som jag älskar så mycket är en riktigt svag punkt för mig.

Djur för mig är oskyldiga varelser som inte har bett om att blir dåligt behandlade, de har inte bett om att få sin ägare, och det är människans skyldighet (då de valt att ha djur) att värna om dem och ta hand om dem, och att se en liten försvarslös katt som ligger ute i blåsten och veta att jag endera kan ge den ett hem och en möjlighet till ett bra liv eller att jag kan lägga tillbaka den och att den kanske fryser/svälter ihjäl eller växer upp till en till vildkatt som kommer yngla av sig och göra mer inavel, nej jag skulle inte kunna det. Jag vet att det inte är en stor insats och att det bara kommer att komma fler ungar, men jag har i alla fall inte bara stått vid sidan om och sett på!

Det blev ett riktigt långt inlägg men jag kände för att skriva av mig lite... Ska gå och sova nu, blir snart jobb igen, och jag måste vakna och se till lillan först :)

Nu är det bara dagar kvar till kalaset, och det känns som att säcken håller på att knytas samman, att allt fixar sig. Det är mest småsaker kvar att köpa. Skulle egentligen jobba lunch på lördag, men eftersom vi ska förbereda och möblera så kändes det bättre att veta att jag har dagen fri. Kul att samla  familjen lite och även ha sina närmsta vänner där ( så man kan vara lite knäpp emellanåt).

Det är nog bra att jag inte jobbar lunch ändå, eftersom jag ska jobba kväll på fredagen och då vet man ju aldrig hur sent på kvällen jag kommer vara kvar. Skulle säkert vara jättetrött och somna runt sju, på min egen fest....Nice!

Dennis fyllde ju år igår och han for upp till Övik för att ta emot sina gratulationer där, och idag kommer han hem. Tänk att på den lilla tid han är borta så hinner jag sakna honom :) Det enda jag inte saknat är datorns surr ifrån datarummet, så skönt att den är avstängd, haha.

Nej nu ska jag snart ta och sova, ska volymtånga håret först bara och ta och lägga några lager nagellack på naglarna så jag kan bygga upp dem så de inte går av (snälla håll tills på lördag, så jag iaf får ha långa naglar någon enstaka gång ) sedan ska jag göra ombré-naglar. För er som inte vet vad det är så är det typ samma princip som med den där hårtrenden ( blekta toppar/pastellfärgat)

Man tar en tresidig sminksvamp och tar de färger (typ hur många du nu än vill ha/får plats med) sedan duttar man/vaggar över nageln tills man är nöjd med resultatet. Jag Tycker det brukar bli lite för kladdigt för min smak så jag målar nageln med en "grundfärg" och sedan "duttar" jag på tipparna så det blir lite fransk manikyr över det hela. 

Nåja jag ska sluta prata om det och faktiskt göra det! 

Ha det!

Japp dagen började med att jag klippte min mor, sedan tog jag städade huset och bakade en hel del. Det blev sockerkaka, havrekakor och en ny sats macroner. Sedan kom broder Patrik med sin inneboende Danne och jag rakade in ekg-mönster i huvudet på honom (Danne alltså) kul att få gör nåt annorlunda.

Har hållit igång så mycket att jag glömde att äta frukost, vid sju kom Nyman och hämtade mig och vi skulle möta Patrik, Danne och Elin i elljusspåret och springa lite. Jag, Nyman och Patrik satte av åt ett håll medan Elin och Danne gick åt andra hållet. Efter en stund gjorde min VCD sig påmind (Vocal Chord Dysfunction). Det är (om man ska försöka förklara det enkelt) som ansträngningsastma, fast ingen medicin som till exempel bricanyl hjälper. Det kan endera växa bort eller så kan man träna så det blir bättre. Så jag genade och väntade in Elin och Danne och gick med dem runt istället.

Jag motionerar ju som sagt men varendra gång jag springer utomhus så kommer jag bara visst långt innan det känns som jag andas genom ett sugrör, inte de där man får på max utan såna smala långa som det knappt kommer någon vätska igenom hur mycket man än tar i. Det enda som hjälper är att jag ska andas på ett speciellt sätt och dricka vatten så att matstrupen (som också snöras ihop) ska slappna av lite, för jag har insett att det gör att det blir lite lindrigare. Hur upptäckte jag det då? Jo, i skolan for vi ju ofta och simmade. Jag fick en attack i vattnet och hamnade under ytan, drog in vatten och när jag väl kom upp så var det lättare att andas för att jag svalt vatten, kul grej va... Så att dränka mig själv hjälper mot att jag kvävs, ironi..

Jag har nyss bytt från astmasprayen bricanyl till Ventolin för att jag får såna darrningar av bricanylen. Idag då jag skulle ut i spåret och springa så testade jag ventolinet, och gissa, jag fick ännu värre darrningar. Undrar om det finns nåt som kan hjälpa mig utan att jag ska få sådana biverkningar.

Eftersom jag inte ätit frukost eller middag för den delen så beställde jag en sallad på pizzerian, jättegott. Sedan fick jag en plötslig lust att springa lite på löpbandet så det gjorde jag och nu är det dags att hoppa i duschen. Kul grej att det går bra (hyffsat) att springa på löpband men så fort jag springer ute så känns det som jag kommer att dö. Aja, jag ska träna och kämpa på och nu ska jag bara ta det lugnt för imorgon är det jobb! 

Ha det gött! 

Imorgon är det dags för jobb igen och jag sitter och peppar och väntar på att få veta lite jobbtider. Satt även och tänkte på att både min solbränna och mina magrutor som jag kämpade fram under sommaren börjar försvinna lite. Jag har väl inte varit så jättenyttig i sommar men min lilla viktuppgång beror inte på det.

Jag har varit aktiv hela sommaren, tränat inne och gått/sprungit ute.

Det syns på mina lår för de har blivit muskulösare (typ ridbyxlår haha) och jag har fått göra mig av med mina favoritshorts pga av att jag har för muskulösa ben nu ^^. Det är bra att jag gått upp i vikt och att jag har kunnat hålla mig någorlunda på samma nivå. Det har gjort att jag sover bättre, inte vaknar så jättemycket, mindre irritation och konstant hunger. Men jag känner att det är påväg att ändras, jag har redan börjat pendla lite i vikten ( vet ej om det beror på att jag börjat jobba, eller nåt annat) men jag hoppas jag håller mig på samma nivå, det är dels därför som jag hållit igång under sommaren, för att min kropp inte ska få en chock när jag börjat jobba igen.

Tillbaka till solbrännan och vikten, fick en plötslig känsla när jag stod på vågen (jag har gått upp i vikt, jag kanske är tjock) allt detta på grund av att jag inte kommer i ett par shorts (eller jag kan ha dem, men de sitter inte bekvämt över benen). Jag gick och ställde mig framför spegeln och tittade på min kropp. Javisst, jag ser inte mina rutor lika tydligt men de finns där, jag har en platt mage och mina revben syns lite. Hur i helvete kan jag ens för en sekund tro att jag är tjock?? Det är bara dumheter. Och min viktuppgång beror inte på att jag har ätit fel utan för att jag har tränat och äntligen lagt på mig lite muskler. Skulle jag sluta röra på mig så skulle de små kilona snart ramla av mig igen.

Att jag ens tar åt mig av de utseéndefixerade medierna, det får mig att må dåligt. Jag är vacker på mitt sätt, jag är hälsosam och jag är stark, jag tänker inte bli hjärntvättad och manipulerad att tro att jag inte duger för det gör jag!

Jag motionerar och tränar för att jag behöver det, jag är rastlös och vill gärna röra på mig och dessutom lindrar det mina magsmärtor att gå ut och gå varje dag.

Nu är det slut på mitt klagande för denna gång. Jag ska gå och ge hundarna mat tror jag och sedan ska jag gå ut och gå med dem och bara ta hand om mig, för imorgon kommer det folk som jag ska ta hand om på jobbet!

Ha det bra!

*Forskare kokade ihop en gryta gjord av en 36.000 år gammal bisonkalv. De sa att det smakade "acceptabelt"*

Nä så farligt ät det faktiskt inte, har klippt min granne, farit och matat brorsans katter + städat lite åt honom (för att  jag är världens snällaste syster^^) eller på grund av att Snutte sprang och gömde sig och jag inte hittade honom och då fick jag tråkigt och städade en stund för att få tiden att gå. 

Sitter nu och väntar på att vi ska göra mat och Dennis slänger sig i soffan och är omöjlig!! Så det är ingen idé att skriva mer då han vill ha uppmärksamhet och inte kommer att ge sig, ja barn alltså....

Ha det!

Nu har det tydligen blivit väldigt populärt med att ta reda på vem ens dubbelgångare är. Det finns applikationer på facebook där man kan ta reda på vilken kändis som är mest lik en ( även om det inte alls stämmer i de flesta fall). Det står även mycket om att många kändisar 

är extremt lika varandra, till exempel Katy Perry och Zooey Deschanel.