Idag var den jobbigaste dagen på länge, Fannie fick somna in för alltid. Jag visste det igår men det kändes så långt borta att jag inte visste hur jag skulle reagera, det kändes så overkligt.

Att ett älskat husdjur som har levt med oss i 11 år och som jag växt upp med ska försvinna.Jag trodde det var ett skämt, att mamma och pappa skulle komma tillbaka med henne att hon bara behövde äta lite medicin och leva flera år till...

Älskade änglahund, dit du kommer finns det oändligt med toarullar, popcorn och  morötter. Du kommer få träffa momma, Tacha, Kalle, Norpan, Tusse och alla vänner som du stött på i livet.  Jag kommer aldrig att glömma dig!

Jag minns varje gång du var sådär extra glad att se en, då du viftade så hårt på svansen att hela du skakade, då du drog upp överläppen och gav mig världens flin. Samma gjorde du när jag och Dennis var hundvakt, Denis låg och sov och du gick fram och smilade åt honom, gosse vad rädd han blev..

Du är den enda hund jag har träffat som ler. Och idag när jag kom ner fick jag ett sånt snett leende, det kändes bättre då. Det var som att du visste och ville att jag skulle veta att det var okej, att du skulle fortsätta din resa men bara inte just här. Du var så lugn att jag inte kunde gråta, det kändes inte som att detta var farväl.

Klockan två skulle det ske och när jag såg på klockan och såg att den var halv tre så brast det.

Det enda jag kunde göra var att sitta och titta ut, eller titta på de kort jag tog på dig innan du skulle fara iväg.

Det är så fruktansvärt jobbigt, men det var nog bäst för dig, du mådde inte bra på slutet det vet jag, och jag är glad att du slipper lida. Men det är så tomt, aldrig mer gå med den tjuriga hunden som inte vill gå längre än till Arklo om inte pappa är med, ingen som sitter och gnäller och morrar när jag äter popcorn.

Tack för alla år jag fick med dig, vi syns snart igen <3

Har nu kört med detta så kallade läkemedel ett tag nu och kan ju inte direkt säga att det blivit bättre, satt och läste på innehållsförteckningen och till störst del innehåller den fruktos. Jag som flera andra med IBS känner att socker inte är så bra för magen och vissa dagar jag drack detta medel så kände jag mig sämre tyvärr.

Den innehåller även Aloe juice och det kör jag redan på (och jag tycker att magen blir lugnare av lite aloe vera juice). Men när den innehåller så mkt fruktos, för det smakar verkligen jättesött så ifrågasätter jag hur de tänker. Varför inte satsa mer på att göra medlet skonsamt ist för att få det att smaka gott. Satt och läste på en sida om just IBS och detta hittade jag:

"icke-absorberbara kolhydrater såsom fruktos, fruktaner (kedjor av fruktos), sorbitol, laktos och kostfibrer. Dessa kolhydrater är komplexa och innebär att kroppen har svårt att ta upp dem och de utgör istället näring för bakterier i colon, vilket leder till ökad gasbildning. De är även osmotiskt aktiva, vilket innebär att de binder vätska och kan förvärra symptomen hos personer med IBS."

Det låter ju kanonbra att det så kallade läkemedlet innehåller till störst del just fruktos. Har suttit på ett forum och pratat och inte många som testat det är positiva till ProIBS.

Det är synd för jag hoppades verkligen på någon form av lindring.

Har även testat Iberogast men det gjorde också min mage sämre eftersom det ingår alkohol i den.

Men någon dag kanske det kommer ett medel som verkligen fungerar så jag kan njuta av mat igen utan att behöva oroa mig för att magen sväller, om jag kommer kräkas av smärta eller inte hinna till toaletten, för så kul har jag det!! Ibland känns magen så bra och jag tror att jag kanske klarar att ta lite sås som det är lite mjälk o kryddor i men efteråt får jag alltid ångra mig så. Det tär på kroppen och jag har inte samma ork. Jag är trött hela dagarna och kan knappt sova.

Aja nu ska jag se lite mer avsnitt av Supernatural :) ta hand om er!

Byes!

Har nu spenderat närmare 200 kr på en liten förpackning med något som kan liknas med samarin. Tydligen är detta "det senaste i forskningen mot IBS".

Jag håller alla mina tummar för att det är något som fungerar men som vanligt måste jag väl använda det några dagar innan det ska  fungera.

Sitter nu med världens huvudvärk som hållit i sig i flera dagar och vägrar ge sig.

Sedan hade jag årets första jobbdag igår, från att ha latat mig hela julen och inte ens gått i närheten av 10.000 steg så blev det cirka 14.000 steg. Detta gör att mina ben brinner, och på vänstra benet ovanför hälen så känns det som det fylls med vätska och vibrerar ett tag för att sedan rinna ut... Skitmysko känsla, inte alls kul!!

Min högra arm som har jäklats fortsätter såklart med det!

Domnar bort titt som tätt och ska jag lyfta tungt så tappar jag bara greppet... Någon nerv kanske?

Köpte lite nytt smink för några veckor sedan, jag som varit så kritiskt mot att byta till något jag aldrig testat förut tog och köpte lite mineralsmink, och nu börjar jag äntligen vänja mig med det. Helt okej smink!

Lättare att tvätta bort, men jag tycker det "känns" mer på huden än det jag hade innan.

Vilken chock jag fick första dagen jag använde det, såg helt ok ut uppe hos mig (dålig belysning), gick till mor och kollade - BOOM likblek!! Och visst jag är ju lite blek i vanliga fall men detta var ju löjligt...

Men efter att ha provat några gånger och slängt på lite rouge så fick jag till det ( om man frågar mors badrumsspegel iaf ) haha..

 BYES!!

Ensam hemma idag, ensam med mina tankar, en massa disk och ved som inte var intagen...

Har fixat allt nu, och hoppas på förbättring men som oftast kommer det knappast bli så.

Är så trött, men inte på ett skönt sätt, vill inte kliva upp ur sängen för det är alltid en sån massa måsten.

Jag får ju göra allt själv varför kan jag inte få vila någon gång ibland?

Får att lugna mig själv har jag nu bestämt mig för att börja sticka, visserligen lär jag ju bli vansinnig på det när jag tappar en maska eller så, men ändå.

Jag har skickat efter världens snyggaste sockor som jag ska sticka, hoppas nu bara att det går vägen...

Nej nu ska jag se ett avsnitt av supernatural till och sedan tar jag och mitt huvud och går o lägger oss...