Har gråtit nästan konstant sedan igår då jag fick reda på att lilla Dixie var så sjuk att det inte fanns mer att göra. Det blev mycket gos och bus igår men man kände att hon ville men inte hade orken.

Idag åkte vi in med henne till veterinären, de hade velat ta henne redan igår men mamma och pappa tog hem henne så jag kunde få säga hejdå ordentligt, hur man nu säger adjö för alltid ordentligt... Det var tur att de inte ringde och bad mig komma till veterinären för jag hade nog kört ihjäl mig, hade inte klarat det alls.

Jag tvekade länge om jag skulle följa med eller inte, men visste att jag skulle ångra mig för alltid om jag lämnade henne och bara tänkte på mig själv, det var rätt att de som älskade henne skulle vara där.

Min lilla älskling med flygande öron, nu är du med alla de andra som lämnat oss, och tids nog ses vi igen, nu får du mumsa på alla köttbullar och allt gräs du bara orkar.

Jag har gråtit så jag har skavsår runt ögonen, så fort jag tvättar ansiktet så svider det ordentligt. tur att jag var ledig idag för jag skulle inte orkat vavra glad och trevlig när det bästa i världen har lämnat mig. Frågan är bara hur jag ska orka med det imorgon, är alldeles svullen i hela ansiktet, det ser ut sott dåligt botoxjobb, och är det någon kund som påpekar det får jag väl skylla på allergier, för jag orkar verkligen inte berätta, för det gör för ont.

Kan det ha varit det här som jag har känt? Har ju varit så orolig på sistone och har haft en ond känsla i bröstet att något inte är som det ska vara.

Jag ville verkligen inte att det skulle vara din tur nu, men vem bestämmer det egentligen? 

Jag hoppas bara du inte led för mycket och att Tasha, Fannie och Faija var där och tog emot dig när du kom, sedan hoppas jag att du kommer överens med alla katter som är där med, och om Alfons också är där så hälsa honom att jag saknar honom och önskar att jag fått säga hejdå till honom med, jag har inte vågat sörja honom för någonstans hoppas jag verkligen att han lever och kommer tillbaka.

I nästan 8 ½ år var du en del av vår familj, och vi har gått igenom så mycket tillsammans. 

Tack för alla skratt när jag skulle torka dig efter du badat när du blir tokig på handduker, tack för alla underbara promenader, tack för all glädje och tröst du givit mig! Jag älskar dig för alltid <3

Hela min värld vänds upp och ner, älskade lilla vän <3 I 8 år har du funnits vid min sida och jag har inte kunnat sluta gråta  sen jag fick veta att det inte fanns mer att göra för dig. 

Trodde att du bara gått upp lite i vikt, som vi hade hoppats att du skulle göra, men nu vet jag att du är riktigt sjuk och att din kropp inte kommer att orka mycket mer.

Jag vill så gärna hålla ut, hänga kvar och inte släppa taget, det är ju inte meningen att det redan ska vara slut, vi hade ju så många år kvar, men jag måste tänka på dig älskade Dixie, du ska inte behöva lida mer, jag får inte vara självisk nu, du får det bättre snart. Du kommer få träffa Tasha, Fannie, Faija, och kanske till och med Alfons väntar där på dig.

Min lilla hund med utåtstående öron, som trodde hon var större än den största dobbermann och som älskade att få köttbullar varje gång det grillades, hur ska världen någonsin bli densamma utan dig?

En del av mig försvinner snart och kommer aldrig kunna ersättas, jag kallsvettas och förbannar den kraft som gjort så att min älskade hund inte får bli äldre än 8 ½ år.

Jag vill bara vakna upp och inse att detta är en hemsk mardröm, men jag vet att så inte är fallet, din lever är så stor att det ser ut som du har svalt en ballong, levervärdet som frisk ska vara runt 250, ditt var över 2000 och kunde inte mätas, mamma berättade att veterinären sa att det inte fanns nåt att göra, och jag var på jobbet och visste ingenting.

31 juli är den värsta dagen i mitt 20-åriga liv, jag ska ta adjö av min bästa lilla vän, och jag vet inte om jag klarar det. Jag vill inte att du ska vara ensam din sista stund, men jag vet inte om jag klarar att se hur livet rinner ur dig, jag vill minnas dig som den pigga glada hund du var när du mådde som bäst, när du fick leka med bollen som man fyllde med godis eller när du bet tag i en fotboll som var större än dig och sprang iväg med den.

Åh älskade Dixie vad jag kommer att sakna dig hjärtat <3