Jag tror jag förstår nu, det kommer aldrig att sluta göra ont....

Och just det betyder väldigt många saker just nu....

De senaste veckorna har inte varit på min sida, jag har ett sånt krångel med min mage att jag helst bara vill gömma mig, det är inte kul att träffa kompisar för många vill ut och äta och det kan jag inte om jag inte får en hel innehållsförteckning där jag får se vad jag kan och inte kan äta  .

Det positiva är, jag kan äta sushi utan problem  , det negativa är om jag ska ut så kan jag i princip bara äta kycklingsallad, om kycklingen är okryddad, utan sås (iaf inga mjölkprodukter) de mer svårsmälta grönsakerna måste vara tillagade ( tex paprika, lök, kål osv) och som dryck kan jag ta ett glas dricka om jag dricker minst lika mkt vatten till. Det känns inte riktigt rättvist när alla andra kan äta hamburgare, pizza och annan god mat när jag själv nästintil måste koka sallad för att kunna äta den...

Nu vill jag ha ett jobb, jag vill ut härifrån, jag vill inte känna mig instängd mer,

jag vill ut dansa och kunna leva lite, inte sitta här inne och hoppas att det aldrig slutar regna.

Vad jag behöver nu varesig jag vill det eller inte är en riktigt bra vän som drar mig ut ur det här, som visar att det är meningen att vi ska leva livet just nu, för vi blir ju bara äldre. Jag tror inte jag orkar göra det själv, jag är så less på att vara ensam...

Så.. För att sluta vara emo för en stund så är jag nu mer taggad än någonsin på att tatuera mig, vill börja på min sleeve nu, även om det inte blir hela på en gång...

Imorgon så ska jag till  min jobbcoach i stan, hon är verkligen jättetrevlig, haha och hon mäskte direkt att jag är blyg och att jag inte gilar att prata i telefon så mkt, något vi tydligen ska öva på  Nåja jag ser fram emot att träffa lite andra människor, och jag hoppas att jag kanske stöter på någon känd människa på stan, vem vet??

Byes