Just nu har jag hamnat på ett sånt där ställe i mitt liv där allt bara verkar ha tagit stopp. Inget jobb, inga pengar, inga klara framtidsplaner... Har suttit många dagar och kvällar och funderat på vad jag vill göra med resten av mitt liv, för som sagt jag blir inte yngre och det är dags att planera ordentligt för framtiden.

Det jag känt länge att jag vill göra är att jobba som endera polis eller brandman, jag vill kunna hjälpa på ett tydligt sätt. Ska läsa lite kurser på komvux som behövs för att göra högskoleprovet (matte B, eller 2 eller vad det nu heter nu) sedan är det bara att köra.. Vill gå kriminologprogrammet, det känns som att utbildning är enda vägen framåt nu om jag inte hör från något jobb, vilket jag hoppas för jag vet inte hur jag ska klara av att sitta bakom skolbänken igen haha.

Den här staden börjar kännas klar, om det inte sker något underbart här snart så känns det som att det är dags för mig att dra vidare, familj och vänner skulle ju såklart vara det jag saknar mest, och naturen, åh den underbara naturen i Östanskär, på Åstön och vart än det finns en dunge med träd. Men det jag inte kommer sakna är lögnerna, falska ingivelser av hopp och rent skitstövleri. Jag är trött att bli tagen för givet, jag sitter inte och väntar på någonting som aldrig kommer. 

Jag vill känna att jag gör nytta någonstans och inte bara att jag är i vägen, just nu är jag på botten och vill bara hitta en väg upp, jag vill kunna gå coh lägga mig utan en klump i magen och undra ifall vi kommer kunna betala räkningarna, jag vill vakna upp i mitt eget hus som jag har råd att betala för, jag vill göra nytta och älska det jag gör, utmana mig, och lära mig nytt!  Jag vill inte dö innan jag har levt!