Idag blev det ett besök på vårdcentralen och denna gång började det faktiskt hända saker. Läkaren gjorde en undersökning och när han klämde på magen så gjorde det väldigt ont, han började då prata om Crohn's. Vilket är en inflammatorisk kronisk magsjukdom. Vilket ger ungefär samma symptom som IBS och därför kan missas. Jag förklarade att värken kommer i "skov" och ibland kan vara helt borta. Han sa att det var typiskt för Crohn's.

Cronh's kan hjälpas (inte botas) med cellgifter, och symptomen försvinner då för ett tag.

Jag ska tillbaka i maj och göra olika tester och de ska kolla med kamera i min mage om det finns något som ser annorlunda ut.

Det känns skönt att något händer, men om det skulle vara Crohn's så blir jag lite orolig. Hälften av alla med den diagnosen behöver en operation för att ta bort en del av tarmen, i många fall så fungerar allt som vanligt efteråt men det finns en risk att man kommer få leva med en stomipåse på magen.

Jag har alltid tänkt på hur det skulle vara att tvingas leva så, med en påse på magen och hoppats att jag aldrig skulle behöva det, men när de nu ska utreda mig för Crohn's så blir jag orolig och hoppas för allt i världen att jag inte ska ha det, jag vill verkligen inte ha en påse på magen.

Nu vet jag ju visserligen inte om det är Crohn's eller någon annan sjukdom eller om det "bara" är IBS, så jag borde inte bli orolig i onödan och även om det skulle vara det så betyder det ju inte att jag tillhör den delen som behöver en operation.

Nej nu ska jag gå ut med Dixie en sväng och sedan gå bort på jobbet och ge katterna mat :)