Var till sjukhuset idag för en tid jag hade fått. Det enda jag visste var att det var på medicinavdelningen och vad doktorn hette.

Jag kom dit fick träffa doktorn och vi skulle tydligen tala om hur vi skulle gå vidare efter att alla tester visat normalt. Hon började fråga ut mig om allt emellan himmel och jord, vad jag åt om jag hade "en dålig magdag" ja då sa jag att jag uteslöt det som gjorde så jag fick ont och att  om jag kliver upp tidigt så kan jag bara dricka te eller oboy för om jag äter något innan 10 så blir det kaos i min mage. Vi fortsatte farm till lunch och jag sa att jag åt det som fanns i kylskåpet och jobbade jag så tog jag mest sallad och ibland om det var en lite bättre dag så tog jag kanske paj. Sedan inte så mkt mer innan middagen. Hon tyckte då detta var alldeles för lite och undrade på om jag fått någon diagnos.. Diagnos undrade jag? JA anorexi menade hon. Nej det har jag verkligen inte. De som känner mig vet att jag är nöjd med mig själv och hellre vill gå upp i vikt och att jag verkligen älskar mat, jag har aldrig ens haft tanken på att jag skulle ha anorexi. Hon frågade inte en anda gång om hur jag äter när jag har en bra dag utan hon verkade anta att jag åt lite varje dag. Då jag poängterade att jag ibland kunde äta mer än min pojkvän så viftade hon bara bort det och sa att det inte heller var bra...

Sedan gick hon på att jag skulle på KBT (kognitiv beteendeterapi) för jag behövde förändra mitt beteende.. Mitt beteende till vad ville jag fråga men tonen i hennes röst var så kall att mina ögon började tåras och jag kunde inte få fram ord.. Mitt beteende till mat kanske, sitter jag och funderar på nu.. Men vad är det där som behöver förändras?? Jag äter hälsosamt, när jag sist var hos en dietist sa denne att jag skulle utesluta sånt som gör att jag får ont och jag gör det. Att jag sedan inte kan äta en "riktig frukost" det känner jag att jag tar igen senare på dagen, herre de  jag jobbar med ser ju mig alltid ätandes på nåt..

Vi kom fram till att sömnen var ett problem för att jag vaknar så mkt och aldrig känner mig utsövd. Hon sa att hon ville testa ett sömnpiller på mig som hade bevisad effekt på magen, och att om man var nedstämd så kunde de hjäpa ( om hon menade på att hon fick mig att gråta vet jag inte, för jag känner mig inte direkt deppig).

Hur som helst, vi pratade ett tag till och hon börja säga att jag absolut inte fick ta värktabletterna jag äter för min huvudvärk de var tydligen döden för magen. Jag skulle äta små alvedon ist. Jag sa som det var att det inte fungerar men hon sa att det spelade ingen roll för jag fick inte äta de andra.. Happ så nu när det svartnar för ögonen och huvudet känns som det ska sprängas så får jag inte göra någonting, jag ska alltså "härda ut"...Skitbra....

Ett tag kändes det bra, jag kände att hon ville hjälpa mig, jag ska få komma till en dietist igen.. Men mestadelen ville jag bara därifrån, när hon började fråga om jag varit i kontakt med psykvården ville jag bara sjunka igenom jorden. Hon fick mig att börja ifrågasätta hela min existens och tro att jag kanske inte hade problem med magen utan allt satt i huvudet, jag kände mig förnedrad. Hon menade sedan på att om jag var i kontakt med dem så kunde hon inte hjälpa mig, men det är jag inte och det behöver jag inte vara, så då gick hon tillbaka till beteendeterapin som nu fick mig att känna mig som skit, jag vet inte vart hon ville komma med det, hur ett samtal om mat kan komma in på psykvård.

Sedan fick jag recept på sömntabletter som jag ska testa, jag gick och tog ut dem, gick till mamma i bilen och läste bipacksedeln..

I den stod det ingenting om att medicinen var för dålig sömn utan den var för milda till kraftiga depressioner. Jag bröt ihop...

Ingenstans stod det något annat utan allt som stod var att om man kände sig självmordsbenägen och ville skada sig själv ÄVEN om man tagit tabletterna så skulle man höra av sig till sjukvården... Bra sätt att få en att känna sig säker på sig själv.

Jag kom hem, googlade och läste att det används i största hand till dem som är deprimerade, sedan i liten utsträckning kunde det användas istället för sömnmedel då det hade en lugnande verkan, men det var mkt beroendeframkallande... Den skiten ska jag tydligen äta och tydligen ta hela tre tabletter av, jag tror inte det.. Nog för att jag inte vill vara en sån som går emot vad läkarna säger men det här gillar jag inte alls. Jag kommer in för att prata om IBS och går ut och känner mig som ett hopplöst psykfall..

Varenda gång jag har gått ensam till en läkare har det gått åt helvete, nästa gång får någon som har orken att sätta emot något följa med och stå vid min sida. 

Jag känner mig inte hjälpt, jag känner mig förnedrad..

 

Lina Karlsson

19 oktober 2012 13:03

Aaargh! Jag blir så arg på det där dumma sjukhuset! Ignorera dem Matilda. De förstår inte hur svårt det är att äta när man har IBS. Först och främst kan man ju inte bara gå till kylen och ta vad som helst. Dessutom är det lätt att man mår illa. Jag skulle vilja se dem försöka! Förutom allt detta har jag faktiskt märkt att man får mer ont i magen av alvedon än av andra värktabletter. Ipren är det dock helt lugnt med. Testa att ta järntabletter varje dag, och vätskeersättning+ipren när du har huvudvärk. det funkar för mig. Och du har INGA psykiska problem med maten eller över huvud taget. Du har alltid varit liten i maten, ända sedan vi var små, och det beror bara på att din kropp är uppbyggd på det sättet. Låt inte någon okunnig och elak läkare försöka övertala dig om något annat. Var så stark som jag vet att du är! Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://matuldans.blogg.se

Kommer inte gå in på detaljer, men ajg måste som många gånger förut bara få ventilera lite.   Bor numera i Övik (eller jag har iaf adressändrat dit) till en fin lägenhet med min kille och katterna. Han bor där själv och jag är kvar i Sundsvall oc...

Alltså jag förstår inte grejen med folk som ska lägga sig i allt, om det inte angår dig så skit i det för fan! Säg inte åt människor hur de ska bete sig, tycka eller tänka... Jag blir så trött.....   (Finns inte tillräckligt med punkter för att...

Bloggar ju lite nu och då på blogg.se --> http://matuldans.blogg.se/ Gillar designen på den bloggen mer,  men har fortfarande inte fått till headern... Men det kommer väl. Kommer väl fortfarande skriva lite här, och lite där och lite överallt!...

I helgen for vi upp till Övik. Där uppe fanns det ju iaf lite snö, sedan kommer man hem hit och blir lite ledsen. Huvva vill inte ha grönt ute nu, massa snö ska det vara!   Jag och Dennis skulle gå på Dennis pappas bröllop på lördagen. Det var ...